Musiken har självklart en av huvudrollerna i Näckrosen, eftersom vi valt att sätta undertiteln spelmansmusikal. Förutom hans stämningsmusik till pjäsen, finns här en handfull nyskrivna sånger av Magnus Edholm, varav en kunde höras under Bredbydagarna där Katarina Strömberg i rollen som Elvira framförde "Elviras ensamhet", från scenvagnen.  Elvira i pjäsen begråter i denna sång svunna tider, innan hon och hennes make predikanten Nikanor växt ifrån varandra och äktenskapet stilla svalnat.

 

Förutom denna sång, har nästan alla huvudroller egna sånger där de på ett eller annat sätt förklarar sin karaktär och sina motiv. Sångerna är, som vanligt i Magnus fall, inspirerade av den musikaliska gryta han slevat i sig sedan födseln; Wagneroperor, folkvisa, gitarrock, tradjazz, sonoraschlager, italiensk filmmusik, prewar-blues, gregorianska körer, heavy metal och läsarpsalmer.

 

 

Ja, det är frågan. Både och är det rätta svaret. För visst handlar Näckrosen i högsta grad om en spelmans öden och äventyr, men här finns också massor med spelmansmusik, folkmusik, folklåtar, ja, kärt barn har många namn. Polska, vals, schottis eller gånglåt, här finns de alla med.

Eftersom bygdens traditionella musik varit så viktig för handlingen, så ville vi självklart att den skulle få det utrymme den förtjänar.

 

Knappast några inom Anundsjö gamla kyrksocken är väl bättre skickade att väva in dessa härliga låtar i handlingen än den genommusikaliska familjen Eriksson. Förutom Anders, riksspelmannen själv, får vi höra frun Maja och döttrarna Anna, Evelina och Magdalena både sjunga och spela, såväl sånger som instrumentala partier. Här bjuds också på ett tillfälle att höra Anders Eriksson spela ihop med sin lika erfarne spelmansbror Johnny Eriksson - ett musikaliskt möte som klingar ljuvt under Anundsjös sommarhimmel.