Produktionsgruppen delar med sig 25:e juni, dagen innan premiären
Hur känns det nu så här dagen innan premiären för dig som varit manus- och regiansvarig?
Ingela: - Det är roligt att se imaginära karaktärer få liv genom att folk står och går, och säger de repliker som hittills bara funnits i mitt huvud och på pappret.
Vad har varit bäst med repetitionstiden?
Ingela: - Utan tvekan att de medverkande haft så många egna bra och kreativa idéer, samtidigt som de varit helt öppna för att ta regi.
Finns det något särskilt minne du kommer att bära med dig från arbetet med Näckrosen?
Ingela: - Det dramatiska och gripande slutet som för tankarna till både Titanic och Sagan om ringen.
Några särskilda förväntningar inför premiären?
Karin: - Att publiken har lika roligt som vi har haft under repetitionstiden. Och sen hoppas jag naturligtvis på vackert väder.
Hur har jobbet som producent varit?
Karin: - Varierande. Det har handlat om allt från att engagera professionellt ljud till att köpa plåster. Men mitt arbete har underlättats betydligt av att vi har en så arbetsvillig och kreativ ensemble. Om jag t.ex. under en repetition råkat nämna ett problem med scenografin, så har det ofta varit löst till nästa rep. Då är det roligt att vara producent!
Finns det något särskilt minne du kommer att bära med dig från arbetet med Näckrosen?
Karin: - Kärleksduetten. Den fastnar.
Hur har arbetet som kompositör fungerat?
Magnus: - Allt gick väldigt fort när jag började skriva sångerna. Den första jag hade klar var kärleksduetten mellan Linnea och Spelmannen, och kände att jag hade en melodi jag var nöjd med. När jag sedan hörde Maja och Anders sjunga igenom den under första repet, så förstod jag att det skulle bli bra. Det inspirerade arbetet med de andra sångerna, så resten kom till vid pianot ungefär en vecka runt påsk. Det har mest varit att putsa på texterna, så att flytet finns där för sångarna. Allt stoff har ju funnits i pjäsen, så det var bara att skriva texterna, handlingen fanns ju redan.
Låter det som du hade tänkt?
Magnus: - Ja, över förväntan egentligen. Man får inte glömma att ingen av sångarna är professionell, även om några är nog så musikaliskt bevandrade. Att sjunga är ju att blotta sitt inre, det är det jobbiga för den som står på scenen, men det är också det som gör att texten känns äkta.
Finns det något särskilt minne du kommer att bära med dig från arbetet med Näckrosen?
Magnus: - Ja, samspelet mellan Johnny och Anders är ju nåt i hästväg. Överhuvudtaget alla scener där fiolerna är med, polskan med Anders och Magdalena är ju en favorit. Sångerna är ju bara hälften av musiken. Att få sitta med i detta hav av välspelad folkmusik är belöningen för allt arbete man lagt ned. När det står musiker av den kalibern på scenen framför en, då blir man ödmjuk.
